Rollspel på fredag. Utöver det ordinarie spelmötet så kommer vår kassör Patrik att kunna mottaga inbetalningar av medlemsavgiften under dagen. Så om du inte vill betala via bankgiro utan kontant så ta med dig 200kr till Portalens Gymnasium på fredag. Betalningen måste ske innan vi ger oss av till rollspelet.
Grupp 1
Spelledare: Emil ”Duncan” Forslund ♥
Rollspel: Eon III
Äventyr: Nattbreven
Tid: 2010-03-26 17:15:00
Plats: Fontinvägen 17, Stora Höga
Spelare:
Oscar ”Chains” Kempe ♥
Patrik ”Swedman” Lindqvist ♥
Philip ”Linas pojkvän” ♥
Oscar ”Lanis” Brolin
Anna ”Maskerad” Kärrstrand
Hemlig Gäst.
Resa:
Vi har ett par som ska komma tidigare eftersom de ska skapa karaktär. Har du inte hört någonting ska du antagligen börja klockan 17:15:00.
För de som ska komma tidigt:
Ta Röd Express mot Stenungsund klockan 14:17 från Korsvägen, Läge C. Gå av Röd Express vid Stora Höga klockan 15:14.
Västtrafik önskar trevlig resa
För alla andra:
Ta Tåg mot Stenungsund klockan 16:17 från Göteborg C. Gå av Tåg vid Stora Höga station klockan 16:47.
Västtrafik önskar trevlig resa
Övrigt:
Alla MÅSTE ta med sig sovsäckar. Kravet för att kunna vara här.
Grupp 2
Spelledare: Kenth ”Cancer” Gunnarsson ♥
Rollspel: Eon III
Äventyr: Maxanders Underbart Magnifika Resa
Tid: 2010-03-12 15:20:00
Plats: Eklanda Hage 13b, Mölndal
Spelare:
Lina ”Laijn” Hansson ♥
Niklas ”Skalleper” Siljebråt ♥
Erik ”Grönis” Grönlund ♥
Daniel ”Jollepoker” Vedin ♥
Rami ”idk lol” Jabor ♥
Gustav ”Gurra” Lindqvist
Resa:
Ta Spårvagn 8 mot Frölunda Torg klockan 15:29 från Scandinavium, Läge B. Gå av Spårvagn 8 vid Frölunda Torg klockan 15:51.
Ta Buss 751 mot Mölnlycke via Lejonslättsgatan klockan 16:02 från Frölunda Torg, Läge E. Gå av Buss 751 vid Eklanda skog klockan 16:13.
Västtrafik önskar problem och krångel.
Övrigt:
(Ett hjärta ♥ betyder att personen är medlem i föreningen. Är du inte medlem skulle det uppskattas om du kunde ta tillfället i akt och ha 200:- med dig på fredag. Be Emil om en lapp för att fylla i den information som krävs för att gå med i föreningen)
Läs en sammanfattning av kvällen nedan:
Grupp 1 – Nattbreven
3030-07-01-07
Frammåt kvällen nådde Fader Ragnar den Sanne, Tiara och Gritrakk byn Dalslätt. Dagen var Sabtio i Sebarias månvarv och månen var full. Mörkret hade börjat lägga sig över byggnaderna när de frusna äventyrarna passerade portarna. De begav sig direkt mot värdshuset Den Gyllene Pipan vilket visade sig vara fullsatt. Det verkade som om de flesta tog möjligheten att söka skydd från skyfallet i värdshusets skänkrum. De enda lediga platserna var i baren där endast två personer satt, vilka genast fångade rollpersonernas blickar. Den ena såg ut att vara av misslesläktet, en flicka som knappt ens 20 vintrar levat; hon satt och gungade benen medans hon läste ur en bok som låg uppslagen på bardisken. Den andre såg ut att vara nästan två manlängder från tå till hjässa, och klädd var han i en tung rustning som täckte det emsta av hans kropp. Över huvudet hade han en mörk luva, och det märktes att hans imponerande gestalt hade en stark påverkan på alla i sin omgivning. Missleflickan tycktes dock inte bry sig särskilt mycket.
Rollpersonerna svalde sin rädsla och vandrade fram mot bardisken. De slog sig ner kring främlingarna och kallade på värdshusvärden. Han tog deras beställningar och lämnade dem sedan. Misslan vände sig om mot Fader Ragnar, som lämpligt nog satt sig ned bredvid henne, och utbrast i glädje, ty prästen var av henne känd. Hon berättade att hon var en författare som reste vida kring i jakten på sagor och berättelser, och att ingen skulle kunna ge henne mer insperation än Den Sanne själv. Ragnar, självgod som han då var, sa någonting i stil med att ’självklart känner du igen mig, vem gör inte det?’ men ursäktade sig sedan och berättade att han och hans vänner tyvärr inte hade tid att förtälja berättelsen om sina resor. De hade ett uppdrag i byn som ej gick att vänta med. Misslan som då berättade att hennes namn var Ostläpp bad om att få följa med, då detta uppdrag säkert skulle vara värt att nedtecknas i en av hennes böcker.
Så bar det av mot kyrkan dit Fader Ragnar ledde sällskapet, medans mörkret la sin slöja över den lilla byn. Medans de vandrade förklarade prästen för nykomlingarna hur de var på jakt efter en grupp rövare som de hört hade fört bort Fader Igos, byns prelat, bara några veckor tidigare. Detta var anledningen varför de villa undersöka kyrkan, då det var där som busarna förmodligen först angripit fadern.
Det tog inte många minuter att nå kyrktrappans fot, men där blev de stoppade av en av byns knektar. ”Halt!” sa han med en kraftig röst. Fader Ragnar gick fram till knekten och förklarade hur de var utsända att försöka hitta den bortrövade prelaten, och att de sökte tillträde till den gamla kyrkan för att där försöka finna ledtrådar. Knekten gav sitt tillstånd, men påpekade att endast troende i Daaks rena lära fick sätta en fot i guds hus, och att det även var en brottsplats så att ett par knektar måste få följa med.
Misslan Ostläpp och en långa krigaren väntade på utsidan medans Gritrakk, Tiara och Ragnar gick in i kyrkan. De sökte systematiskt genom byggnaden, men fann ingenting annorlunda mer än tecken på att en stor skara personer relativt nyligen sovit på kyrkans golv. Madrasser stoppade med halm låg utspridda i vissa av rummen, och av antalet att dömma hade kyrkan förmodligen inhyst runt tjugotalet männsikor vid tiden av prelatens bortförande. Besvikna och trötta begav de sig tillbaka mot värdshuset.
3030-07-02-01
Morgonen där på var det en ny vecka. Dagen var Helenio i Sebarias månvarv, och den fulla månen hade blivit avtagande. Gruppen reste sig stelt ur sina sovställningar i halmen och vandrade bort mot skänkrummet. Värdshusvärden och hans tjänstefolk hade dukat långbord, och skålar med gröt stod framställda. Rollpersonerna slog sig ned och tog för sig.
Efter frukosten delade gruppen på sig. Gritrakk och Tiara började röra i byn och samtalade med några av Tiaras många kontakter. De fick reda på att inte bara var prästen som blivit bortrövad, utan att även en liten flicka tycktes ha försvunnit. Det var smeden Gore Kraftnäves dotter som förts bort, med nyheten om denna händelse var inte alls lika vidspredd. Detta berodde på att de flesta av vakterna trodde att flickan bara gått vilse eller möjligen gått ned sig i den strida floden. Prästen och andra sidan hade blivit bortförd utav beväpnade män som slagit sig fram genom byns knektar.
Ostläpp och den store gick istället och lyssnade på rykten som cirkulerade i byn. De hörde många skrönor, men Ostläpp lyckades tillslut övertyga sin godtrogne vän att inte allt man hör är sant. När gruppen återförenades vid lunchtid så delade de sina erfarenheter och beslutade att ta sig till smeden och höra vad han hade att säga.
När de närmade sig byns enda smedja hörde de ljudet av hammarslag som mynnade ut från fastigheten. De gick in, och såg en stor man med illrött hår och skägg som spretigt växte åt alla håll. Hans kraftiga armar var håriga och hans ögon var tårögda. Han slog med en helvetisk kraft på järnstycket framför sig och verkade inte ha hört rollpersonerna närma sig. De tog till orda, och han märkte av deras närvaro.
Efter ett par minuters konversation fick de fram att flickan tydligen lekt ute på ängen söder om byn när kidnappandet ägde rum. De fick även en beskrivning av flickan, och begav sig sedan av mot ängen. Gruppen började leta efter spår, och den långe fann snart ett område som var nedtrampat vid den västra delen av ängen. Han ropade åt sig resten, och de började leta i gräset efter mer spår kring den utpekade platsen. Där fann Fader Ragnar ett smycke som hängde i en trasig läderrem. Smycket var ganska simpelt och endast grovt täljt i trä. Rollpersonerna tog med sig smycket och gick tillbaka till smeden. Denne berättade att smycket inte var hans eller hans dotters, och inte heller tillhörde det någon av han yngre systrar. Rollpersonerna frågade vem som senast såg flickan, och han berättade att det var en knekt som hållit vakt vid den södra porten under förmiddagen dagen före dagen före denna. Rollpersonerna fick genom att fråga ut några av knektarna i byn reda på att knekten i fråga hette Beder och att han förmodligen befann sig vid vaktkontoret.
Tyvärr så gav besöket där ingen utdelning. Belkor var visserligen där, men han hade inte mcyket mer information att dela. Han trodde precis som de flesta av knektarna att flickan gått vilse och att händelsen inte var kopplad till faderns försvinnande. Gruppen begav sig tillbaka till värdshuset för att omorganisera sig.
Fortsättning följer.